TONÅRSMÅSAR CIRKLAR I STORA klungor över operahuset i Oslobukta. Stora och grå och ganska fula, men någonstans också charmiga. Lite som den grå himlen ovanför. Stor, grå och lite ful. Mörka moln och duggregn. Det har sin charm det också. För trots att den norska huvudstaden, kulturellt och utseendemässigt, inte skiljer sig nämnvärt från den svenska, är det ändå något särskilt med att vandra längs med ett annat stålgrått vatten än det man är van vid. Det är som hemma, fast borta. Trygghet och äventyr i ett. Eller nej, äventyr var att ta i – Oslo bjuder inte på rafflande spänning. Men ombyte. Nya intryck. På udden utanför Munchmuseet fastnar vi vid en stor staty. En oformlig varelse hopsjunken på knä, vänd ut mot Oslofjorden. En mås har satt sig…
