Det var valkiga, seniga, beniga labbar på valkiga, seniga, beniga grabbar. Tåligt gnagde de hål på sitt fosterlands skal, de händer som grävde på Göta kanal. Vintern kom med sin kyla. De fick inte domna. Sommaren kom med sin hetta. De fick inte somna. De slet ut sig, i ösregn, när spaden blev hal, de händer som grävde på Göta kanal. Är det underligt att deras tummar blev krumma, och att fingrarna tedde sig fula och dumma? Vickevire var ofta en smärre skandal på de händer som grävde på Göta kanal. Genom veckornas knog bar de träget sin börda. Men så tvätta dom av sig det värsta på lörda och lyfte sin Östgöta-sädes-pokal, de händer som grävde på Göta kanal. Inga sorgkanter mer. Det fanns brännvin att dricka. Och då…