Jag är helt slut. Men också helt uppfylld. En helt omöjlig känsla, jag vet. Det närmaste jag kommer att beskriva den är som en lite urvriden men samtidigt euforisk disktrasa. Eller en övertänd hejarklacksledare som kör sitt paradnummer, fast från en gipsvagga. Låter det märkligt? Ja, det är det också. Men mest av allt är det härligt!
Jag är nämligen åter i verkligheten efter höstens stora MåBra resa. En veckas maximal utdelning av det mesta: träning, mat, människor och intryck. Det var verkligen hundra procent öppna spjäll på ALLT. Och det jag känner är kanske den ovana känslan av att ha tömt batterierna – samtidigt som de är laddade till max.
Nu har vi ett nytt år runt hörnet. Även om garden just nu kan sänkas när det kommer till…
