VÄGEN HIT HAR VARIT LÅNG, mörk och kall. Emellanåt så skoningslös att jag velat lägga ner allt och ge upp. Jag har fallit och jag har rest mig. Men nu står jag alltså här, livs levande, omringad av grönska, fågelkvitter, ljus och värme, och från brevinkastet föll just ett kuvert ner på hallgolvet av det festligare slaget. En kompis ska gifta sig! Och nästa vecka ska jag på studentmottagning och ett par dagar senare fyller jag själv år – vilket är en vecka innan midsommar. Sedan semester! Herregud, vad jag ska vara lycklig.
Men dagarna sedan april slog om till maj och körsbärsblommorna slog ut har forsat förbi och försatt mig i paralys. Jag har hört att det finns fler som jag. Som när björken får musöron får ångest. Det kanske…
